När jag ser solnedgången som förvandlar himlen i rosa och guld, och dimman börjar krypa upp från ån och lägga sig över ängarna, får jag en plötslig julkänsla och en gammal sång dyker upp i huvudet...
Klicka här för att höra musiken!
Tog en liten cykeltur med hunden i eftermiddag precis när det började skymma.
Vi cyklade förbi det lilla torpet i närheten av där vi bor och stannade på Kottevägen
(det är sant - Den heter verkligen det! ) och kastade lite kottar, en lek som vår hund Buddy älskar.
Innan vi cyklade vidare förbi den gamla stengärdsgården och begav oss hemåt på grusvägen igen.
När jag cyklar där på grusvägen i skymningen och ser solnedgången som förvandlar himlen i rosa och guld, och dimman börjar krypa upp från ån och lägga sig över ängarna, får jag en plötslig julkänsla och en gammal sång dyker upp i huvudet...
"Hosanna in excelsis" eller "Ding, dong, merrily on high" som den också kallas.
Och börjar sjunga när jag cyklar ner för vägen med vovven vid min sida...
"Ding dong merrily on high,
In heav'n the bells are ringing:
Ding dong! verily the sky
Is riv'n with angel singing.
Gloria, Hosanna in excelsis!
E'en so here below, below,
Let steeple bells be swungen,
And "Io, io, io!"
By priest and people sungen.
Gloria, Hosanna in excelsis!
Pray you, dutifully prime
Your matin chime, ye ringers;
May you beautifully rime
Your evetime song, ye singers.
Gloria, Hosanna in excelsis!"
Vad som utlöste denna julkänsla vet jag inte :-D
Det var varken snö eller kyla...
Men kanske var det känslan av lugnet, tystnaden, friden i naturen i kombination av glädjen att vara där med min hund i stunden, tillsammans, känslan av tacksamhet och av något större.
Större än mig själv, större än situationen och platsen, nuet och ändå närvarande där i det lilla med mig.
Är inte det en tanke som svindlar?
Precis som julstoryn...
Gud, allsmäktig, skaparen av universum, född till en liten skyddslös baby i ett fattigt stall i Betlehem...
Av kärlek till dig och mig och sin skapelse.
Känner man den närvaron kanske det inte är så konstigt att man får lite julkänsla! :-)
På söndag är det första advent, vi pyntar, hänger upp stjärnor och sätter fram ljusstakar. Och vi börjar nedräkningen till minnet av den där märkliga födseln i det där enkla stallet för över 2000 år sedan.
Min önskan är att vi alla får känna den närvaron som ger äkta julkänsla när vi tänder våra ljus och ett ljus i taget närmar oss jul...
Tillsammans med dom vi har kära, närvarande i nuet, och kan njuta oavsett omständigheter och snö eller ej!...
"Ding dong merrily on high,
In heav'n the bells are ringing!"
Skriv en kommentar