"...När jag går tyst genom huset, över brädgolvet innan familjen hunnit vakna till i den tidiga morgontimmen, ligger dimman från sjön och ån som en tät slöja över fälten... Vi tänder vedspisen kyliga morgnar i köket och en mild doft av nytänd ved sprider sig med frukostkaffets doft, och ett fridsamt, dovt, sprakande från elden som brinner i spisen omsluter oss när vi sitter och äter vår frukostgröt..."
Så har semestern och sommarens varmaste, lediga dagar med långsamma morgnar när jag gick barfota genom trädgårdens daggvåta gräs, sittandes bredvid min finaste man i den mörkgröna, gamla, gjutjärns, trädgårdssoffan i köksträdgården med alla fikapauser tagit slut.
Han har gått tillbaka till sitt jobb och sonen har börjat skolan igen.
Men det har fortfarande varit ljumma vindar, och solen har gjort sitt bästa som för att säga:
- Se där, jag värmer än... Än är det fortfarande sommar oavsett vad ni människor har för scheman!
Jag har suttit ute och ätit min lunch eller när det varit dags för en kopp kaffe, och varit ute så mycket jag hunnit i min trädgård för att njuta av dess augustiblomster.
Jordgubbsplantorna har klippts ner efter sin sista skörd (vilket ljuvligt jordgubbsår vi fick!!).
Vi har lagt ny halm i alla rabatterna, skördat de sista lavendelblommorna som förhoppningsvis skall få bli till små potpoutteripåsar till butiken senare i höst.
Och njuter av luktärtorna och rosorna som nu blommar i all sin prakt.
Men på kvällarna börjar skymningen smyga sig på lite tidigare och tidigare för varje kväll.
Och när jag går tyst genom huset, över brädgolvet innan familjen hunnit vakna till i den tidiga morgontimmen, ligger dimman från sjön och ån som en tät slöja över fälten.
Som den alltid gör när vi kommer in i augusti och det närmar sig höst.
Solens strålar kan värma gott på dagen och försöka luras att sommaren kommer att stanna kvar för alltid.
Men morgonen, kvällarna och nätterna berättar för oss att den inte riktigt har samma grepp om naturen längre och att hösten till slut kommer att ta över...
Det är bara en fråga om tid.
Igår kom regnet, jag sprang ut i trädgården för att skynda mig att plocka in den precis tokade, rena tvätten från linorna bakom trädgårdsskjulet.
Jag hann precis!
På kvällen när regnet avtog för en stund, kunde man känna hur det skiftade atmosfär i luften...
Så imorse när vi tidigt skulle åka iväg en sväng före jobbet var det en kallare, krispigare luft att andas in.
Jag hämtade för första gången sen i våras min tunna jacka och satte på mig.
Och valde mina rosa gympaskor istället för de öppna sommarskorna, som jag gått runt i hela sommaren.
Hösten har anlänt!
På vårt stora vårdträd på gården hade några blad börjat bli gula och lagt sig i gruset nedanför den gamla stenmuren.
Den varma, lätta sommardaggen har ersatts av den tyngre, rikare höstdaggen.
Över både gräs, buskarnas och trädens blad ligger det stora, runda vattendroppar.
När vi körde mot stan utmed landsvägen hade ormbunkarna skiftat färg från sin gröna, skira sommarkostym, till den mustiga höstkostymen i varmt, guldgult, djupaste orange och till de varmaste, rödaste, rosttoner.
Vi tänder vedspisen kyliga morgnar i köket och en mild doft av nytänd ved sprider sig med frukostkaffets doft, och ett fridsamt, dovt, sprakande från elden som brinner i spisen omsluter oss när vi sitter och äter vår frukostgröt.
Det finns så mycket att njuta av på hösten...
Att kura upp sig med en bra bok och en filt i soffan, varmt te i stora keramikmuggar.
Tid att baka när skymningen kommer tidigare och du är inomhus mer,.
Tända levande ljus, en brasa i rörspisen och göra goda soppor på allt gott som går att skörda eller hitta i butikerna.
Grönsakssoppan nedan är en favorit...
När jag börjar bli sugen på den...
Då vet jag att hösten kommit på riktigt! :-)
Lätt att göra och frysa in eller ha till lunch dagen efter. Ibland har jag i röda llinser för lite protein .
Det bästa med soppor är ju att de är så lätta att anpassa innehållet i... Man tager vad man haver och vad som är i säsong.
Med önskan att vi får uppleva riktigt många fina, ljuvliga höstdagar framöver!
Skriv en kommentar