Ett åskoväder att njuta av

Jag behövde lägga mig och vila idag på förmiddagen för jag hade inte sovit så mycket inatt.

Var och tog bort stygnen från min högerhand jag opererat för  en tid sedan igår och den hade inte riktigt läkt så bra som man skulle hoppats.
Så de fick tejpa ihop den efteråt och fick sedan väldigt ont i den igen och det höll mig vaken titt som tätt inatt. 

Den kommer ju bli bra och bättre igen, det var nog bara en reaktion på att de var där och grejade, men vaknade riktigt trött efter att ha sovit en  extra stund på förmiddagen framåt lunch.

Värmde min frukost jag inte haft orken att äta tidigare på morgonen och tog med mig ut på trappan utanför köket för att äta.
Och där satt jag och åt, drack mitt kaffe och tittade ut över ängarna, satt där själv i tystnaden och såg ett åskväder torna upp sig och dra in bortifrån sjön.
Saknaden och ensamheten är så ofantligt stor efter min hund, men man får öva sig i att fortsätta framåt utan att ha honom vid min sida. 
Men där på min lilla trapp för mig själv, med åskovädret fick jag inspirationen (som inte varit så närvarande det sista) till att se och visa på det vackra i det lilla igen.
Jag tog upp kameran och fotade och filmade blixten som lös upp horisonten långt borta med mullret som vällde över åkern över vår lilla by, ekande mellan de höga bergen runt omkring.
Har jag berättat att vi bor på en slätt?
Vårt snart 250 år gamla hus står ensamt, solidt, trotsande väder och vind ensam i slutet av en slättmark (gammal sjöbotten) med åkrar och ängar som sträcker sig nerifrån vår sjö ända upp till vår tomtgräns och trädgård.
Bakom vårt hus (på dess framsida) börjar skogen och bergen ta vid. Men på dess baksida har vi en oändlig, vid horisont öppna marker ner mot sjön.
Väder och vind har obarmhärtigt legat på mot vårt gamla trähus sedan det byggdes genom århundraden och genom det lyckats skapat en lätt böjning i hela huset.
Hela vår by omringas av höga berg som låter åskans muller (eller bilbingon under sommarmånaderna) eka fram och tillbaka. 
Det är oslagbart vackert att se hela denna enorma horisont, när dagen övergår i natt och stjärnorna tänds en efter en tills hela himlen gnistrar som av diamanter i den svarta natten. 
Nu satt jag där och njöt av vädret och naturens inverkan på min dag.

Till slut blev ovädret för stort och regndropparna började sakta falla...

Jag gick in och gjorde mig lite mer kaffe, när en större smäll från åskan dånar till och strömmen försvinner.

Det blir väldigt mörkt inne i vår nedervåning på huset med 1700-tals, lågt i tak när lamporna släcks, så tänder fotogenlampan och några ljus och ljuslyktor.
Kryper upp i min förnstersmyg i min kökssoffa med min kaffekopp och följer åskovädret som väller över oss.
Får ett meddelande från en vän som berättar att de snart kommer och hälsar på mig.
Det värmer hjärtat lika mycket som kaffet värmer mina händer.
Så gott att få njuta av livet tillsammans.
Jag fotograferar mina ljus och hoppas att någon annan skall få njuta av dem lika mycket som jag!
Det är fantastiskt att få bo mitt i naturen, att vara mitt i den och uppleva alla dess växlingar. 
Det ger mig glädje och inspiration till att skapa och vara den jag är.
Hoppas att du också har något som du kan finna energi och glädje till inspiration för din dag och ditt liv?!
Kanske kan det du har genom att bara leva och vara du inspirera, betyda  och glädja någon annan utan att du ens vet om det? 
Så fortsätt bara att var du, var du än är.
Många små ljus tillsammans kan bli en stor eld...
Trevlig helg alla!

(Vill du se filmerna som hör till blogginlägget från idag, klickapå instagram symbolen här på hemsidan så kommer du till min instagramsida där jag delat dem!)