En vackrare och lite märkligare plats att leva på. Om när växter och människor är på sin rätta plats.

Idag när jag var uppe i vårt badrum så fångade en text min blick som stod på en gammal skolplansch som vi har hängandes där.

Rubriken för den gamla planschen är "Vackra och märkliga växter".

Sen är det illustrationer på olika växter som då planschen gjordes var fridlysta i de län som den gällde för.

Vi har den där i badrummet (just nu, bör tilläggas då saker har en förmåga att flyttas runt här hemma ganska ofta. Så en möbel eller tavla behöver inte nödvändigtvis vara placerad på samma ställe från en dag till en annan.) för vi tycker att den är vacker.

Den är ganska neutral och vacker i sin slitenhet, med lite bruna fläckar här och där.

Det syns att den varit med ett tag, att den är äkta.

Det är inte en av de moderna nytrycken, utan det syns att den har blivit använd.

Jag gillar tanken på att den har hängt i ett klassrum någonstans, alla barnaögon som har tittat på den när lektionen kanske var tråkig, men den kan också ha haft perioder då den stått förvarad i ett mörkt hörn i ett förråd någonstans.

Inte använd, utan syfte, utan att bli sedd eller använd för det som den var tänkt.

En skolplansh är ju tänkt att bli använd, studerad, tittad på för ett visst sammanhang och syfte. 

Då kommer den till sin rätt och får både göra nytta och kanske förgylla tillvaron för någon som kan se dess skönhet.

Jag tror att vår plansch har fått uppleva lite av båda de världarna.

Den har under sina glansdagar fått undervisa och försköna för barn i ett klassrum men när tiderna förändrades blev den nog nerplockad och undanstoppad i ett förråd någonstans till ingen nytta.

Tills vi fick den.

Någon gång röjdes det där förrådet ut, den skänktes till en second hand eller loppis och min man kom förbi och hittade den (och några till) och tog med dem hem till oss.

Numera hänger de åter på en vägg någonstans i olika delar av vårt hus och studeras, tittas på och beundras.

Nu har vi dem inte i första hand för det som de blev skapade till, i undervisningssyfte utan för dess skönhets och deras charms skull. 

Som minnen, en tidskapsel från en svunnen tid.

Men just idag var det inte i första hand dess skönhet och vackra illustrationer som fångade min blick.

Det var en liten text som stod längst ner på planschen. Den lyder så här:

"De fridlysta växterna får enligt naturskyddslagen inte plockas eller på annat sätt skadas. Vi har alla glädje av det vackra i naturen - Låt därför dessa växter stå kvar i sin naturliga miljö!"

Och jag tänkte på hur en växt placerad i fel miljö inte kan komma till sin rätt, den kanske inte ens kan överleva.

När jag till exempel ibland har försökt flytta och plantera om en växt eller blomma i vår trädgård från en plats till en annan, men misslyckats och den inte alls trivdes på sin nya plats.

Vissa kämpade på och överlevde men de växte inte, och blev långt ifrån sin kapacitet eller som de var tänkta att vara.

Andra bara gav upp och dog.

Den var så vacker där den stod från början men så flyttade jag den för jag tänkte att den som var så vacker, den skulle ju kunna bli otroligt fin och kanske funktionell i ett annat sammanhang, på en annan plats.

Men det gick inte alls. 

Jag hade flyttat den från sin naturliga miljö. Till en jordmån, en plats som krävde helt andra förutsättningar. Mer sol, mindre sol.

Det var inget fel på plantan. Det var inget fel på den nya platsen eller miljön.

De var bara fel för varandra.

Ibland försöker vi trycka in oss människor, både unga och gamla i miljöer som vi inte passar i.

Sen undrar vi varför vi inte fungerar, växer och blommar som vi borde.

Men det behöver ju inte vara fel varken på dig eller mig som människa, eller på platsen eller omgivningen som vi hamnat i.

Det kan ju bara vara så enkelt att vi inte är i vår "naturliga miljö". 

Vi behöver alla olika förutsättningar, olika jordmån, olika utrymmen, olika verktyg för att växa, fungera och blomma som människa.

Jag arbetade i många år med männsikor som samhället inte anser passa in riktigt lika smidigt som de flesta andra. 

Jag har också under mina studier och vikariat som lärare mött personer som ansetts ha olika svårigheter att passa in i den mall som gavs i skolans värld.

Men jag har också sett människor få växa, blomma ut och fungera alldeles utmärkt, kanske till och med bättre än de flesta andra om de bara får rätt förutsättningar, rätt villkor och den plats och miljö som just de behöver!

När de fått komma i sin "naturliga miljö" har de kunnat få göra den här världen till en lite "vackrare och märkligare" plats att leva på.

Lite intressantare, lite rikare. 

Med en fauna som är rik på arter och variationer, den mångfalden som gör det så fantastiskt att gå förbi en sommaräng... Eller att vara människa.

Jag har funderat lite över det här, var olika människors platser är den sista tiden.

Och skolplanschen i vårt badrum med sin text påminde mig idag om just detta, och gav det en ny dimension som lägger till hur beroende av rätt miljö vi är.

Var den "naturliga miljön" för oss som människor är just nu, så att vi kan få växa och blomma som människor.

Livet förändras och våra förutsättningar med, så det kan vara viktigt att ibland bara stanna upp och fundera...

Är vi på rätt plats, gör vi rätt saker, är vi en miljö där vi kan växa och blomma?

Det är så lätt att livet bara rullar på.

Nästa gång du går förbi en vägren, eller  ser några blommor som blommar, stanna upp en liten stund och fundera...

Vad är min "naturliga miljö"? Var är jag skapt för att kunna blomma?

Hur kan jag bidra med att göra den här världen, på min lilla plats i tillvaron där jag är; till en lite "vackrare och märkligare " plats att leva på?
Kanske kan du förändra den miljö du är redan befinner dig i. För ibland behöver vi inte ens flytta på oss, vi kan förändra miljön och förutsättningarna istället.

Det var vad jag funderade på och småpratade med min man om när vi tog vår kvällspromenad på den lilla grusvägen utmed åkern bortanför vårt hus ikväll.

Och så njöt jag av den vackra, ljumma sommarkvällen med alla de vilda blommorna som stod och blommade för fullt "i sin rätta miljö".

Ha en skön kväll mitt i sommaren, alla vackra och märkliga människor där ute!

Det här är i varje fall min "rätta miljö", mitt i en liten blåklockeäng i vår trädgård och vårt gamla hus!