Vår tradition att göra julskåp precis som vi gjorde när jag var barn

Vi gör de flesta år (inte alla, men de flesta) ett litet julskåp.
Det är en tradition som jag hade med mig hemifrån, från när jag var liten som vi alltid gjorde.
Vi byggde upp en liten miniatyrvärld med julkrubba och öknen av ströbröd i ena änden, en liten snöfylld stad med kyrka och julgran, ibland en liten isdamm av en spegel och små hus i mitten. Och slutligen ett tomteberg av stenar, bomull och små tomtar i andra änden av skåpet.
Det var i ett gammalt, vitmålat vitrinskåp från 1800-talet med en tavelbelysning innuti. Och jag kunde sitta i timtal och bara titta och njuta av den lilla julvärlden som lyste där innanför de spröjsade glasrutorna som barn. 
Jag tyckte det var underbart!
Det var en höjpunkt i december när vi skulle få dekorera och bygga upp det tillsammans, fast jag blev så frustrerad över syskon som ibland ville lägga Jesusbarnet på "fel ställe" och som la bomullen så sakerna hamnade på sniskan och ramlade omkull att det fanns ett visst mått av stress i det hela för oss alla på samma gång. 
Det är inte lätt att vara varken storasyskon eller lillasyskon ibland! *S*
Men jag tror vi alla njöt av det när det väl var klart. 

När jag flyttade hemifrån och fick små syskonbarn, fortsatte jag att göra det fast på en hylla i min enda bokhylla som jag då ägde och jag tog det ett snäpp längre och gjorde en liten bakgrunsfond i kartong som jag målade och gjorde små hål i och stack igenom små lampor som skulle se ut som stjärnor som lös.
Jag hade den där bakgrunden i många år, även när vår son var liten. tills den till slut gick sönder och föll i småbitar. 
Men för några år sedan när jag och sonen satt och julpysslade gjorde jag en ny bakgrund till vårt julskåp. 
Och sen ett par år tillbaka har vi faktiskt kunnat göra julskåp i samma gamla, antika vitrinskåp som vi en gång som barn gjorde det i, sedan vi fick förmånen att överta skåpet av min mamma.

Jag har även fått lov att ärva den gamla julkrubban som vi hade som barn, vilket jag är väldigt glad för. 
Så nu är det gamla vitrinskåpet åter fyllt av en liten, magisk, miniatyr julvärld i december. Med små tomtar, granar, glitter och halm i salig röra.
Och skall jag vara helt ärlig så tycker jag nog fortfarande att det är ganska ljuvlligt att mitt i allt man har för sig, ta en liten paus och sätta sig ner en liten stund och titta in i den lilla julvärlden i julskåpet!

Vi behöver alla små pauser när vi  låter oss stanna upp, av olika slag!