Få textrader kan väl stämma så väl överens med denna tid på året i våra nordiska länder som just denna välkända sommarpsalm. Det är en uppmaning som är så lätt att ta till sig och påminna sig själv om. Den kräver inget av dig. Det enda den gör, är att ge oss ett erbjudande, att få gå ut och glädja oss över Guds vackra skapelse och natur som liksom i ett crescendo under våren nu exploderat och smyckat sig till en rik fest...
"Idag är min första dag utan dig.
Men jag gjorde som vi brukade ändå. Jag gick ner till vår plats nere vid ån och satt en stund.
Ett stilla regn kom, och det var som himlens tårar som droppade med mina ner i den blanka vattenytan...
Jag vet att du har det bra.
Och vi kommer också att bli bra. Kärleken övervinner allt.
Allt tror den och allt hoppas den..."