Jag började gå på vår kvällspromenad tillsammans med hunden en sådan där vanlig vinterkväll i skogen där vi bor.
Det hade snöat hela dagen ymnigt men nu hade det slutat och klarnat upp och månen och stjärnorna lyste upp den mörka vägen genom skogen.
En vanlig vardagskväll, när det inte hände något särskilt alls. Det var en helt vanlig promenad.
Och ändå, ändå fanns det inget vanligt över den överhuvudtaget.
För där och då, stod vi över tid och rum och evigheten kom och omslöt mitt hjärta...
"Det kanske inte är så stora saker och förändringar, men ibland är det som bekant de små sakerna som gör skillnad! Några bilder från igår kväll när vi satt och spelade lite lovsång och sömnad framför brasan innan läggdags. Så vilsamt avslut på dagen, att bara få vara tillsammans. Lyssna till eldens knaster och sitta och pyssla lite...Och tacksamhet över ett par glasögon!"