Jag började gå på vår kvällspromenad tillsammans med hunden en sådan där vanlig vinterkväll i skogen där vi bor.
Det hade snöat hela dagen ymnigt men nu hade det slutat och klarnat upp och månen och stjärnorna lyste upp den mörka vägen genom skogen.
En vanlig vardagskväll, när det inte hände något särskilt alls. Det var en helt vanlig promenad.
Och ändå, ändå fanns det inget vanligt över den överhuvudtaget.
För där och då, stod vi över tid och rum och evigheten kom och omslöt mitt hjärta...
It´s always springtime with You! Idag har jag en av de dagarna då jag har en trötthet som gör att kroppen inte vill göra det jag vill. Sonen är deppig över att vara hemma från skolan och vara sjuk och därmed missa de sista skoldagarna på terminen… Många "borden" och jobb som ligger och väntar på hög i arbetsrummet… Men på insidan är det något som bubblar, rör på sig. Som vägrar att vara still… Som gör att jag bara måste sjunga och tacka för Guds enorma godhet! Jag...